Det där med att städigt försöka hitta sin tillhörighet. Att vara den tredje personen som får sitta i sin egen vagn i berg och dalbanan. Att vara den som får hålla fröken i handen för att alla är redan uppdelade två och två, men vrider huvudet så ofta som möjligt för att lyssna på vad duon bakom pratar om. Bara för att känna lite tillhörighet. Att inte vara förstavalet utan att va den som blir över. En del känner säkert igen sig i det. Även fast man inte riktigt vill erkänna det.
Sitter just nu i ett mörkt TV-rum med endast lite ljus från teven. Disney Chanel visar komedier med fakeaskratt. Ellie ligger i soffan mittemot och väntar på att jag ska göra middag åt henne. Imorgon är det fredag, ska prova balklänningar efter skolan, hörs gubbar!