Inne på det tredje året nu. Det tredje året av vansinne, förtvivlan och en ständig klump i magen. Jag lever och jag skrattar ibland. De dåliga tankarna styr mycket av mitt liv och det känns som att det är ett monster inom mig. Ett monster som äter upp mig inifrån. Som borde vara mätt för längesen. Jag har bestämt mig. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Jag vill inte leva ytterligare ett år utan någon livskvalité. Det här året ska bli året då jag blir fri. Jag vill kunna vara den syster, dotter, kusin och vän som jag varit innan. Jag vill bli den vanliga Hanne. Det finns en otrolig skam och skuld till mina närstående, vi alla har fått genomlida något helt vansinnigt något av det tuffaste jag varit med om. Något som har varit en sån påfrestning. Men det är påväg mot det bättre, det känner jag på mig. Min kropp pallar inte med mer ångest eller panikattacker. Mina händer vill inte bli tvättade mer. Min kropp behöver mat för att orka. Den vill få ett slut på de här. Jag vill få ett slut på det här. Jag vill bli fri.