Tänkte skriva ett lite avslutande inlägg om min benförlängning.
Jag opererades den 9/1-13 och operationen tog ungefär 5 timmar. En benförlängning görs på folk som kan ha ett ben som är kortare än det andra eller behöver förlänga båda benen för att klara av vardagen lite lättare. Man kan också göra det  för att räta ut benen. I mitt fall var det både för att räta ut (då jag var väldigt hjulbent) och för att förlänga. Att vara hjulbent gör det jobbigt att gå och det sliter mycket på knäna. Hur mycket man kan förlänga beror på hur långt benet är innan du börjar förlänga det. Om man räknar ut hur många centimeter 25% av benet är så är det ungefär så mycket man kan förlänga. Vi ställde först in min förlänging på 5cm, men sen visade det sig att jag blivit 6cm längre. 
Här är en bild på mina ställningar. Man skruvar 1mm varje dag och lurar helt enkelt benet att växa. Det känns, det gör ont och som jag upplevde det var det värst när man kommit upp i 3cm. Jag sov ca 2 timmar per natt och trotts mycket smärtlindring gjorde det otroligt ont. Allt ska dras ut, muskler, blodkärl, nerver. Ja ni fattar.
Man kan aldrig förbereda sig för något sånt här, för jag hade aldrig kunnat tänka mig hur det skulle vara. Min smärta la sig lite då jag kommit upp i 4cm men blev sen som den smärtan jag hade innan när det närmade sig 5cm. Efter att förlängt färdigt benen var det dags för upprätningen. Det tog någon vecka sen var det också klart. När allt skruvande var klart skulle allt lägga sig, och det gjorde det verkligen. Jag kunde börja röra mina fötter som jag inte kunde under hela skruvandet för att hälsenan var för styv. Under hela detta förloppet var det mycket träning som gällde. Jag skulle upp och stå och gå med rullator varje dag. Det var ren pest. Men så himla viktigt. Ju mer man belastar benen desto snabbare bildar det ben och läker. Jag hade en sjukgymnast som kom hem två gånger i veckan, sen åkte jag till Lund för sjukgymnastik och röntgen varannan vecka. Skolan kom i andra hand och jag hade först bara ett par lektioner om dagen. Men ni kan ju tänka er att det inte var så lätt att sitta i skolbänken med smärta och mediciner som gör dig helt slut och snurrig. Många möten med rektor och syven för att få skolan så bra som möjligt. Men något jag lärt mig är att om inte din rehabilitering går bra gör inte skolan det heller så, skolan kommer faktiskt i andra hand när det kommer till en sån här grej.
Jag är 17 år och har funderat på detta sen jag gick i sexan. Man vill göra mycket och man vill inte missa någonting men nu var jag beredd på att ge detta ett halvår. Jag har ställningarna fortfarande på benen och de ska opereras väck någon gång i Juni. Det har varit en otrolig resa och jag har lärt mycket. Jag har möjligheten att förlänga mina lårben med, men jag avvaktar några år. Dags för den slutliga frågan: Är det värt det? Ja det är det.